isbjorn.jpg

Isbjörn

Isbjörnen (Ursus maritimus) förekommer på isflaken i Norra ishavet och på kringliggande öar och landområden. Regioner med en större population av isbjörnar är norra AlaskaKanadas arktiska öarGrönlandSvalbardFrans Josefs land, norra Sibirien och Wrangels ö. Den sydligaste populationen lever vid Jamesbukten i Kanada. Ett 14 000 år gammalt lårben från en isbjörn påträffades 1852 i en märgelgrav på KullabergSkåne, vilket visar att isbjörnar förekom i södra Sverige i slutfasen av Weichsel-nedisningen.

"Under jakten väntar isbjörnar ofta vid en hålighet i isen tills en säl visar sig"

Föda 
Isbjörnen är köttätare. Den äter huvudsakligen sälar, men också döda valar och valrossar, fågelägg, smådjur och en del växter. Under tider med bra utbud på föda äter isbjörnen bara huden och späcket av sitt byte och lämnar resten kvar. Svaga isbjörnar eller fjällrävar som följer efter livnär sig senare av köttet. Är utbudet på födan fattigt, tar isbjörnen även as eller till och med ungar av sin egen art. Mödrar med ungdjur undviker därför andra isbjörnar.

Under jakten väntar isbjörnar ofta vid en hålighet i isen tills en säl visar sig. När en isbjörn får vittring på en säl och det saknas håligheter hoppar björnen på isen och kan bryta igenom den med sin egen vikt. Med sin vita päls är isbjörnen anpassad till omgivningen och för bytesdjur är det svårt att få syn på björnen. Det enda som väcker uppmärksamhet är den svarta nosen och isbjörnen lär sig tidigt att täcka över den med ramen (tassen).

Hot 
Isbjörnen har inga naturliga fiender i djurriket. Fram till mitten av 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på isbjörnen. Vid denna tidpunkt var isbjörnen utrotningshotad. Under påtryckning av vetenskapsmän undertecknade de stater som ligger vid Arktis 1967 ett fördrag för djurets skydd. Idag har bara innuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. Beståndet uppskattas nu bestå utav 25 000 till 40 000 individer.

Idag hotas isbjörnen av den globala uppvärmningen. Det nedisade området kring Hudson Bay i Kanada krymper gradvis och sälstammen minskar. I Ryssland har man rapporterat kannibalism bland utsvultna isbjörnar. Isbjörnen fördes under våren 2006 åter upp på listan över utrotningshotade djur, en lista som idag innehåller över 5 000 djurarter.

Habitat 
Isbjörnen är en art björnar som lever i arktiska områden på norra halvklotet, och
kännetecknas av sin vita päls, kan ibland vara gulaktig. Pälsen byts inte, i motsats till andra djur, under sommaren, utan förblir tjock och vit. Varje hårstrå är dessutom ihåligt för att ge optimal isolering mot kyla, vilket tros vara anledningen till att pälsen ser svart ut när den fotograferas med ultraviolett ljus. Uv-ljuset absorberas tydligen av de ihåliga hårstråna. Denna effekt gör att pälsen kan te sig gulfärgad. Hårstråna leder ljuset till den svarta huden och hjälper djuret att absorbera så mycket värme som möjligt.  

Biologi
Isbjörnen är ett av världens största landrovdjur och den blir mellan 2,40 och 3,3 meter lång. Hanarna väger upp till 650 kg (vanligen mellan 400 och 650 kg) och honorna upp till 225 kg.

Parningen sker ungefär i april och sen vilar ägget inne i honan fram till oktober. Finns det inte tillräcklig med föda under sommaren resorberar honans kropp ägget och det blir inget ungdjur. Honan får 2-3 (sällan 4) ungar per kull. Ungarna föds i januari inne i en utgrävd grotta där modern tillbringar vintern. Ungdjuren väger vid födelsen bara 600-900 gram. De är hjälplösa och blinda. Efter ungefär en månad slår de upp ögonen och en halv månad senare tar de sina första steg.

Fram till mars eller april når ungdjuren en vikt mellan 10 och 15 kg. Då är de tillräcklig stora för att lämna grottan för första gången. Under de följande 10 månaderna stannar de hos modern och lär sig att jaga. Efter 3-4 år tills är de könsmogna.

Få erbjudanden och information direkt i din inkorg via nyhetsbrev: